alla dessa barn

Idag har vi antligen kommit igang lite mer. Vi har varit pa studiebesok hos en NGO, Enfants du Mekong, vilken framst arbetar med att stotta fattiga barn i deras utbildning. Arbetet riktar sig mot barn som bor i sma byar dar det inte alltid finns en skola for dem att ga i, eller familjer som helt enkelt inte har rad att lata sina barn ga i skolan. Solen sken och allt var hur fint som helst.

Vi har ocksa varit med var samarbetsorganisation KYA (Khmer Youth Association) pa en av deras aktiviteter. De har ett projekt i vilket de delar ut mat varje manad till barn och aldre manniskor som befinner sig i sarkild utsatthet. Eftersom det ar en ny manad imorgon var vi med dem vid utdelningen idag. Ikvall ska vi ut och ata dinner med en dansk volontar vi rakade pa haromdagen, och igar at vi middag hemma hos en engelsk volontar. Det kanns bra att lara kanna lite fler folk har i stan.

oljud om en begravning

Idag har vi varit pa marknaden och letat upp ett par cyklar som vi planerar att kopa imorgon, om de lyckas skruva ihop dem i fint skick vill saga!

Imorse hamnade vi oforberedda i klassrummen pa ett universitet och fick tillfalle att planera ett par diskussionstimmar med engelskastudenterna dar, da ska vi diskutera sexualitet, gender roles, HIV/AIDS och droger i olika kulturella kontexter; det vill saga i Kambodja och i Sverige. Forst verkade det tveksamt kring hur mycket vi far lov att prata om sexualitet i och med att det fortfarande rader vissa sociala tabun kring det amnet, men sedan verkade det okej trots allt. Det kanns som om man far satta ut en trevande fot och prova marken innan man kastar sig in i diskussionsfragor har, vissa saker kanns svara att tala oppet om. Fast i rollen som vit, svensk tjej ar det visst okej att gora fel ibland. Det kanns som om vara projektidéer borjar ta form, berattar mer om dem snart.

Inatt sov jag otroligt daligt, eftersom vi var tvungna att lyssna pa det oronbedovande ljudet fran hogtalarna som annonserar ut olika ceremonier. Inatt ropade en entonig rost ut annonseringen av en begravning. Jag ar glad att jag inte kunde forsta khmer-orden, for enligt Rachanas oversattning sa rosten ungefar det har: "Alla kommer att forlora en familjemedlem. Alla ska vi do en dag. Darfor borde ni kanna sorg och komma till den har begravningen." Mycket markligt tycker jag! Jag kommer nog inte fa sa mycket somn inatt heller...

Soksabay teh? (How are you?)

popmusik om karlek, karlek, karlek

I den dammiga smastaden Svaysophon i inlandet i Kambodja. Det har kanns lite som en bortglomd stad, en som inte finns i handelsernas centrum, om mitt forsta intryck varit fel far tiden utvisa.

Nyss gick det forbi ett gang amerikanare som undrade om vi ville hanga med pa kareoke. De var visst turister pa genomresa men de visade sig komma i sallskap med en dansk. Dansken verkade uppenbart forvanad att traffa pa oss, tva svenskar, har vid den dammiga vagen. De var de forsta vasterlanningen vi sett sen vi kom hit.

Ikvall har vi varit ute i en halvhysterisk park som ligger en bit utanfor byn. Parken ar ett gronomrade med fina grasmattor, trad, stigar, fontaner, skulpturer och en sjo. Dit kommer familjer och ungdomar for att ata eller bara ta en paus fran livet inne i smastaden. Ur hogtalarna strommar hela tiden klyschig kambodjansk popmusik om love och broken hearts.

Folk skrattar, ler mot mig, och pratar runt omkring mig. Ibland stannar de och tar upp en mobilkamera nar jag gar forbi. Haha.

Nu maste vi nog hitta en moto och ta oss hemat, for annars blir mormor orolig!
Visstja, om ni vill ringa mig ar mitt nya kambodjanska nummer +855-17-237961.

i en dammig by

Har ser ni YPD-gruppen (minus mig sjalv) pa trappan till Royal Palace i Phnom Penh:

Igarmorse tog jag, Rachana, Eva och Sor bussen till Banteay Meanchey. Jag sitter pa ett internetcafe nu och pa den dammiga grusvagen utanfor far mopeder och bilar forbi. Alldeles nyss vandrade en grupp med unga munkar forbi. Jag och Rachana bor hos en typisk kambodjansk familj i ett trahus pa pelare. Vi delar rum och sang med den aldsta dotterna i familjen, Chanty. Pappan jobbar i Ministry of Environment och mamman ar hemmafru. I familjen finns ocksa tre pojkar som ar 10, 13 och 17 ar gamla, en mormor och tva katter. Dessutom har Chanty en yngre syster som ar 18 ar och hon bor i huset tillsammans med sin nyblivne man, sedan fem dagar tillbaka. Chanty pratar lite engelska och pappan forsoker ocksa lite, annars ar det tur att vi har Rachana som kan bade khmer och engelska.

Mekong i skymningen

Idag har varit den absolut basta dagen hittills, och da menar jag anda att alla dagar har varit hur bra som helst. Efter lunch akte vi buss ner till en annan del av Phnom Penh, faktiskt kandes det lite som att komma fran en stad till en helt annan stad. Dar fanns stora pampiga byggnader, palmer, restauranger och barer, hotell och massor av turister. Tror det var forsta gangen sen vi kom hit som vi sag turister pa nara hall, annat an pa flygplatsen menar jag. Dar det finns turister syns aven fattigdomen pa ett annat satt.

Vi besokte det kungliga palatset vilket var mycket vackert, sen gick vi en promenad langs Riverside, langs Mekongfloden. Vi akte en battur pa floden och det var valdigt fint. Langs stranden lag manga sma batar ankrade och i varje bat bodde en viatnamesisk familj. De lever pa fiske och bygger sina hem pa sma, sma batar. De far tampas med en hard vardag varje dag.

I land igen lekte vi en kambodjansk lek da man ska sta i en ring och lyckas halla en liten fjaderboll i luften genom att sparka/kasta den till varandra. Vi skrattade mycket och runtomkring oss stannade folk upp bara for att le och titta pa oss. Da kandes det verkligen som om vi var en interkulturell grupp och jag tror att folk reagerade pa det faktum att kambodjanska ungdomar inte sa ofta ses ha kul ihop med vasterlanningar.

Chum reab leah! (Hejda!)

i Phnom Penh

Nu sitter jag pa ett varmt internetcafé i Phnom Penh. Utifran kommer trafikljuden fran massor av motos; mopeder ar det absolut vanligaste trafikfordonet i Kambodja. Igar gick vi en lang promenad ner till en stor marknad har i stan. Pa asfalten trangdes bussar, bilar, tok tok-taxis, cyklar, lastbilar och motos. Pa en av alla desa mopeder samsades tva man, tva kvinnor, ett litet barn och flera lador med bagage om satesutrymmet. Det sag lite farligt ut men som tur ar kor trafiken langsamt och ar inte aggressiv. Pa marknaden kunde man hitta allt vad man kunde tanka sig och lite till.

Igar var en lang dag. Jag var helt slut nar jag slocknade efter massor av varme, ingen somn pa grund av flygresan genom flera tidszoner (Kambodja ar 6 timmar fore Sverige) och massor av nya intryck. Sen sov jag gott i 11 timmar och hade nog kunnat sova gott i annu fler om det inte varit sa att vi skulle sjunga for Eva, som fyller ar idag. Vara kambodjanska parkamrater skrattar mycket och ar otroligt gulliga. Det kanns redan som om jag fatt bra kontakt med Rachana. Maten har ar god med massor av ris, gronsaker och kryddor. Nu ar det dinnertime igen.

Till Stockholm imorgon

Imorgon väntar första etappen på resan då jag far till Stockholm med tåget för att möta upp alla de andra svenska deltagarna i utbytet. Hit ska jag sen:



Som ni ser gränsar Kambodja till Thailand, Laos och Vietnam. Jag och Rachana, samt Eva och hennes kambodjanska parkamrat, kommer bo i nordvästra delen av landet nära den thailändska gränsen. Den största staden i provinsen Banteay Meanchey är Sisophon, vilken inte direkt beskrivs som en inspirerande stad av guideboken men det återstår att se! Fortfarande vet jag inte mer exakt var inom provinsen vi kommer bo.

På söndag flyger vi till huvudstaden Phnom Penh som har 1,2 miljoner invånare och verkar bestå av stora kontraster när det gäller gammalt och nytt, rikt och fattigt.

I Malmö

Mindre än två veckor kvar nu innan utbytet startar. Det handlar om CIU:s Youth Development Program, vilket betyder nästan 3 månader i Kambodja och sedan lika lång tid i Umeå. Min parkamrat heter Ly Rachana; hon är 23 år, och ger intryck av att vara sportig på den kortfattade personliga beskrivningen jag fått skickat till mig. Hon pluggar internationella relationer, vilket ger mig förhoppningar om att vi nog kan hitta några gemensamma intressen. Jag och Rachana kommer bo hemma hos en familj i provinsen Banteay Meanchey. Efter att ha läst in mig förväntar jag mig många dammiga vägar, livsfarliga bussfärder, odlingar i låglandet och fattigdom. Provinsen ligger i den nordvästligaste delen av Kambodja och gränsar till Thailand, dock verkar turisterna inte hitta dit om guideboken har rätt. Allt med Kambodja känns fantastiskt spännande. Än så länge är det väldigt öppet och diffust vad som egentligen väntar oss, men det är också det som lockar mig med det här utbytet. Här hemma i Malmö har de iskalla januarivindarna börjat blåsa utomhus och jag längtar mig iväg till värmen. Snart, snart, snart.