oljud om en begravning

Idag har vi varit pa marknaden och letat upp ett par cyklar som vi planerar att kopa imorgon, om de lyckas skruva ihop dem i fint skick vill saga!

Imorse hamnade vi oforberedda i klassrummen pa ett universitet och fick tillfalle att planera ett par diskussionstimmar med engelskastudenterna dar, da ska vi diskutera sexualitet, gender roles, HIV/AIDS och droger i olika kulturella kontexter; det vill saga i Kambodja och i Sverige. Forst verkade det tveksamt kring hur mycket vi far lov att prata om sexualitet i och med att det fortfarande rader vissa sociala tabun kring det amnet, men sedan verkade det okej trots allt. Det kanns som om man far satta ut en trevande fot och prova marken innan man kastar sig in i diskussionsfragor har, vissa saker kanns svara att tala oppet om. Fast i rollen som vit, svensk tjej ar det visst okej att gora fel ibland. Det kanns som om vara projektidéer borjar ta form, berattar mer om dem snart.

Inatt sov jag otroligt daligt, eftersom vi var tvungna att lyssna pa det oronbedovande ljudet fran hogtalarna som annonserar ut olika ceremonier. Inatt ropade en entonig rost ut annonseringen av en begravning. Jag ar glad att jag inte kunde forsta khmer-orden, for enligt Rachanas oversattning sa rosten ungefar det har: "Alla kommer att forlora en familjemedlem. Alla ska vi do en dag. Darfor borde ni kanna sorg och komma till den har begravningen." Mycket markligt tycker jag! Jag kommer nog inte fa sa mycket somn inatt heller...

Soksabay teh? (How are you?)